Dö ensam med 11 katter
-Det känns som att jag fortfarande är inne på resolution-språket...
-Haha, störd för evigt!
-Ja... Jag tänker skylla på martin om jag aldrig blir älskad av en man!!
-Hahahahahahaha, du är sjuk
-Du kommer tvingas stå ut med mig när jag 78 år gammal aldrig varit gift och inte har några barn och vill klaga! Du kanske borde ta det här lite mer seriöst för vem är det egentligen som förlorar i den situationen?
-Ajdå, tar tillbaka allt jag sagt
-Bra. Och sen kan jag ju få paradoxala skuldkänslor gentemot mig själv och mina föräldrar så du får nog ta och se upp!
-Haha, bäst att avsluta vår vänskap när jag har chansen?
-Jag tror det. Så kan jag dö ensam med mina elva katter som kommer tvingas äta på mitt lik för att ingen kommer sakna mig och inse att jag är död. Inte förens grannarna i lägenheten under mig tycker att det börjar lukta konstigt kommer någon att hitta mig och ge mina stackars katter ordentlig mat. Så lämna mig åt det öde som gud menade att jag skulle möta! Eller förlåt... Som martin nu tvingar mig att möta.
-Allt är Martins fel
-Ja... Nånting att säga till honom på studenten!
Har sagt det förut och jag säger det igen, den kvinnan skrämmer mig ibland!
cheesy
Ni behöver inte vara oroliga, mitt babyface är fortfarande lika gölle. Börjar föresten finna mig riktigt ordentligt i mörka håret, tvekade lite för nån vecka sen men nu trivs jag som fisken i vattnet!
pause
Dåvarehelg, gött!
Härligt med lite andrum, trots att veckan varit rätt chill. Eller nej, låt mej göra en omformulering. Den har inte varit chill, jag har bara skjutit upp allt skolarbete tills nästa vecka, och i helgen. Har verkligen bortprioriterat alla inlämningar och prov och istället tränat och sen tränat lite till. Hur kan jag vara så pepp när det gäller träning och så brutalt lat när det gäller skolan? dum fråga, man är väll pepp på allt man trivs med och tycker är roligt här i livet... Hade varit praktiskt om jag varit lika taggad på skolan som övriga livet, tyvärr. Men så är det väll för större delen av sveriges befolkning antar jag. Jo så är det nog.
Undrar också lite spontant vilka det är som håller hoppet uppe om att bloggen ska vakna till liv igen, antar att det är Linnea, djurgårdsjäveln, din stalker;) Jaja, känner mig lite småsugen på att börja dela med mig av mina tankvärda åsikter och dagliga moments igen, så vi får la se! Plötsligt händer det!
Pösa
livstecken
När ska saker och ting börja gå som jag vill ?
