Dö ensam med 11 katter

Linnea Bäckström Rams och jag kan verkligen uttrycka oss när det gäller smskonversationer. Ikväll var det hon som stod för underhållningen, asgarvade högt när det hela började spåra ur... Hon inledde det givande samtalet och avslutade det absolut med flaggan i topp!

-Det känns som att jag fortfarande är inne på resolution-språket...

-Haha, störd för evigt!

-Ja... Jag tänker skylla på martin om jag aldrig blir älskad av en man!!

-Hahahahahahaha, du är sjuk

-Du kommer tvingas stå ut med mig när jag 78 år gammal aldrig varit gift och inte har några barn och vill klaga! Du kanske borde ta det här lite mer seriöst för vem är det egentligen som förlorar i den situationen?

-Ajdå, tar tillbaka allt jag sagt

-Bra. Och sen kan jag ju få paradoxala skuldkänslor gentemot mig själv och mina föräldrar så du får nog ta och se upp!

-Haha, bäst att avsluta vår vänskap när jag har chansen?

-Jag tror det. Så kan jag dö ensam med mina elva katter som kommer tvingas äta på mitt lik för att ingen kommer sakna mig och inse att jag är död. Inte förens grannarna i lägenheten under mig tycker att det börjar lukta konstigt kommer någon att hitta mig och ge mina stackars katter ordentlig mat. Så lämna mig åt det öde som gud menade att jag skulle möta! Eller förlåt... Som martin nu tvingar mig att möta.

-Allt är Martins fel

-Ja... Nånting att säga till honom på studenten!



Har sagt det förut och jag säger det igen, den kvinnan skrämmer mig ibland!
   




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0