Schnyggve

Jag skulle gärna räkna upp allt jag haft för mig idag, men saken är den att jag bara legat i sängen större delen av dagen. Med undantag för lite snabbstädning, två promenader och en hederlig förflyttning till soffan. Antar att det är "vårtröttheten" som alla skriver om lite här och var. Igår var dessutom en rätt tung dag. Hammarby missade trots bästa hejarklacken kvalmatchen och åkte ner till allsvenskan efter en säsong i elitserien. Kände bara hur luften gick ur mig helt enkelt. Jag hatar verkligen att sitta på läktarn och känna att man är helt maktlös, att de är det uttagna laget som måste ta sitt ansvar, men inte gör det. Finns inget värre, tävlingsmänniska som man råkar vara. Utmattande!

När jag ändå är inne på djupa saker kan jag ju ta upp en till grej jag irriterar mig över om dagarna. När människor får reda på att mina päron har separerat får jag nästan alltid frågan "men hur är det nu då, de bråkar inte och så?". Det jag undrar är, vad vill folk att jag ska svara på den frågan? Tror dom på allvar att allt är löst bara för att två människor flyttar isär, som att man inte sitter ofrivilligt ihop ändå när man har barn och saker tillsammans trots att man flyttar? Men ändå så blir svaret de mer socialt accepterade, som på alla andra frågor angående hur livet går och hur man mår "jodå, det funkar". Är så trött på allt just idag. Tycker jag väntat jävligt tålamodigt och snällt lite väl länge nu och under tiden så går tiden